Scheman och grundbehov

Alla människor har behov. Men det är skillnad på att längta efter en röd Ferrari och att längta efter att känna sig omtyckt. I schematerapin skiljer vi på ytliga behov och känslomässiga grundbehov. Alla som har barn vet att ingen kan vara en perfekt förälder och inget barn mår bra av att få allt det vill. Så hur ska vi kunna hjälpa barnen att slippa inre sår/scheman?

Vi behöver som sagt inte vara perfekta föräldrar. (Den som tror sig ha lyckats med det brukar ha skapat nya problem hos sitt barn.) Det finns så mycket som kan bli svårt på vägen även när vi vill det bästa. Ett barn kan ha ett helt annat temperament än föräldern vilket kan göra det svårt för föräldern att möta barnet. En problematisk livssituation kan begränsa förälderns ork att se sitt barns behov. Men om vi trots allt älskar våra barn, kan ha roligt tillsammans på deras villkor och vågar be om ursäkt när vi har gjort fel brukar det ändå bli tillräckligt bra. Ju mer vi som vuxna kan reglera våra egna schemareaktioner desto lättare bli det att agera vuxet och klokt i relation till barnen.

Anknytning och acceptans: Bland annat skydd, kärlek, empati, validering, inkludering i sociala sammanhang och känslomässig vägledning.

Färdighet och autonomi: Bland annat uppmuntran, anpassade utmaningar, praktisk vägledning, samt stimulans av nyfikenhet och självständighet.

Struktur och gränser: Bland annat att lära sig konsekvenser, få hjälp med rutiner, organisering och planering. Realistiskt och empatiskt satta gränser vid impuls- och frustrationsgenombrott. Hjälp att lära sig se andras perspektiv och visa hänsyn mot andra.

Balanserad ansträngning och självmedkänsla: bland annat möjlighet till förlåtelse efter att ha gjort misstag, uppmuntran till spontanitet och lekfullhet balanserat med realistiska förväntningar på ansvar och prestation.